Tässän

Varenda eviga kväll kommer alla minnen.
Varenda kväll kommer tårarna.
Varenda kväll kommer saknaden.
Den fina vänskapen som man aldrig ville skulle ta slut.
Du var den jag kunde prata med om allt.

Vetskapen om att jag aldrig får krama dig igen, att aldrig få dricka kaffe och ta en cigg med dig igen, aldrig få se dig leka med Sessan igen, att få kalla dig hjärtat igen....

Jag önskar att du kom tillbaka, jag vill inget hellre.
Men en dag, så ses vi igen. Det vet jag, men när och hur är en annan sak.
Jag vill höra dig skratta igen, ditt skratt var gudomligt!

Du spred sån glädje Karoline och det är dig jag behöver mer än någonsin nu så snälla snälla snälla var vid min sida tills vi möts igen <3

Att ge allt du har till en människa, verkligen allt.
Att visa vem jag egentligen är.
Det är för mig nu bevisat att jag inte är ngt, har inget att ge, duger inte.

Jag har verkligen försökt allt för att visa dig vem jag är och hur jag känner.

Vi har haft det bra..
Men nu är det tydligen slut..
Tröttnade du eller vad är problemet?
Nästa tjej tack! Eller vad?

Fuck this shit!


-------------------------------
Kommer nog till dig snart min vän, livet är allt för hårt här utan dig!

Har ikväll vart och hälsat på Karro vid hennes grav.. Köpte en orkidé av plast och en kruka som jag ställde där.. Satt där och pratade med henne, grät, skrek, hyperventilerade och var tyst emellanåt i ca 45 min.. Jag saknar dig min fina älskade Karoline <3 In Nomine Patris, et Filii, et Spiritūs Sancti